minnen av pangea (dikt till ella löfmark)
det finns ingenting på den här sidan av den mänskliga upplevelsen hon sitter ensam i baren och fotar sig själv genom ett stort glas vin hon säger att det är svårt att prata med mig just nu och jag säger att jag förstår men önskar att det inte vore så och hon håller med hon sitter ensam i baren och fotar sig själv genom ett stort glas vin det är farligt att vara ung hon säger att hon är flera tusen år gammal och jag vet att hon inte ljuger för jag var där med henne när jordplattorna rörde på sig vi stod på varsin sida på varsin platta och såg pangea slitas upp och vart vi än går vart vi än är så är det fel vi känner inte igen oss här världen är ett pussel av vårt hem hon sitter ensam i baren och fotar sig själv genom ett stort glas vin hon ber aldrig till gud inte vad jag vet men hon bär honom med sig och gör som hon vill vi kan inte sätta kedjor på kontinenten pangea är där hon är nu aldrig hel igen såklart men där hon är nu sista december hon sitter ensam i baren och fotar sig själv genom ett stort glas vin hon bär sig själv som en profetia hon gör det hon gör man kan inte göra annat menar hon cityoraklet hon lovar mig kärlek och framgång du kan inte göra annat säger hon det är tröstande fast det låter för bra för att vara sant du måste välja din kärlek med omsorg säger hon för att sedan säga att man aldrig väljer någonting det gör någon annan åt en gud eller slumpen eller så hjälps de båda åt det finns vinglas som är större än andra vinglas vissa vet mer än oss andra och ser spåkulor där vi andra bara ser ett stort glas vin hon har sett in i framtiden ändå sitter hon kvar hon sitter ensam i baren och fotar sig själv genom ett stort glas vin hon kan inte göra annat säger hon
